måndag 27 maj 2013

Svar på frågorna i frågestunden

Jej, massa roliga frågor att svara på. Här kommer mina svar:
  1. Sedan du blev mamma. Vad har varit exakt som du trodde och vad har överraskat dig totalt?
    Det är faktiskt ännu mer fantastiskt att vara Mamma än jag hade kunnat föreställa mig. Och mycket lättare. Jag hade föreställt mig på det värsta, kolikskrik, total sömnlöshet i flera nätter och jätteont efter snittet. Men hittills går detta så bra så :) Klart Hubbe skriker lite ibland, men för det allra mesta är han nöjd och glad. Och så söt så man smälter... Så inget är väl exakt som jag trodde. Tror nog inte man kan veta innan man har sin bebis där. 
  2. Varför vill du bli jurist?
    Jag har faktiskt funderat rätt mycket på detta på sistone. Och ännu har jag inte kommit på något klart svar. Jag sökte i alla fall in till Juri för att jag är lite väl överambitiös ibland. Jag ville absolut ha en universitetsutbildning, men varken Hanken, Poli eller Medi intresserar eller passar mig alls. Allt annat på Uni kändes flummigt. På Juri skulle jag ha massa möjligheter att jobba med tusen olika saker tänkte jag. Och så är det väl. Men någon stor dröm att bli jurist hade jag inte då och har nog inte fortfarande heller...
  3. Hur länge skall du vara hemma med Hubbe?
    Det har jag inte bestämt ännu. Så länge som det känns rätt. Det beror på många olika faktorer förstås. Ekonomi, hurudan Hubbe är om ett år eller så och hur det ser ut på Makens arbetsfront.
  4. Vilka är din absolut favoritbloggar? Nämn max 3.
    De jag läst absolut längst och nog fortfarande gillar massa är Ebba von Sydow, Gizmolinas och Prinsessans Dagbok. 
  5. I hur stor lägenhet bor ni nu i?
    Vår hyreslägenhet är 69 kvadrat.
  6. Hur delar ni på föräldraledigheten med din man? Varför ska ni dela just på det viset? Du drömde om några miljoner på banken häromdagen, vad skulle de pengarna ge dig? Är det viktigt att ha det ekonomiskt väl ställt? Deltar du i diskussioner på mammapappa.com? Kan ni tänka er att bo hela resten av livet annanstans i Finland än i södra Finland eller huvudstadsregionen? Är det viktigt att livet "ser rätt ut"?
    Vi har inte bestämt helt klart ännu hur vi delar upp föräldraledigheten. Det beror lite på hur vår livssituation ser ut då min föräldraledighet tar slut och övergår i ev. vårdledighet. Det som i alla fall är klart är att jag är hemma till julen. Sen ser vi hur det blir. Jag skulle gärna se att Maken skulle vara hemma han med, men vi får se hur det passar ihop med ekonomi, jobb osv.

    En massa miljoner skulle ge mej möjligheten att förverkliga en massa drömmar, resa, köpa hus och inte behöva stressa över lån och ekonimi. En trygghet och en massa möjligheter ser jag det som. Det är inte viktigt för mig att vara rik, i mitt liv är det nog en massa andra saker som väger betydlligt tyngre. Men pengar gör ju vissa saker i livet enklare, så är det bara. 

    Jag deltar inte i mammapappa.com diskussioner. Läser nog ibland då det är något jag undrar, googlar och hamnar där

    Om vi bor i Finland bor vi nog garanterat i Södra Finland, troligen i Hforsregionen. Här har vi alla våra vänner och bådas släkt och familjer. Utomlands skulle vi nog kunna tänka oss att bo :) Då skulle jag helst bo i ett land där saker och ting fungerar och det är tryggt men där det samtidigt är varmt och skönt.

    Nej, det är inte viktigt att livet ser rätt ut. Man skall göra på sitt eget sätt som känns bra och gör en lycklig tycker jag. Men det är ju klart, inte vill jag gå ut med håret på ända klädd i min Onepiece då jag går ut på stan... Och jag städar nog lite grann då vi får gäster. Även om jag är både dålig på att städa samt hatar att göra det!
  7. Kallar ni Hubbe för Hubbe eller använder ni hans (kommande) namn? hur många namn ska han få?
    Nuförtiden kallar vi nog Hubbe för hans riktiga namn, men i början blev det ofta Hubbe. Många av våra vänner och familjemedlemmar kallar honom nog fortfarande för Hubbe :) Men det gör ingenting, jag tycker Hubbe är gulligt. Han skall få två namn, kallelsenamnet som vi själva valt och tycker är världens finaste namn och sedan samma andranamn som Maken heter. 
  8. Hur många barn finns på önskelistan och kommer ni själva från stora familjer?
    Jag hoppas och önskar att vi nog skall ha möjligheten att få fler barn en dag. Kanske två-tre skulle vara bra?! Men vi tar nu ett i taget ;-)

    Jag har själv två småsystrar och Maken har fyra yngre bröder, så rätt stora familjer ja!
  9. Bästa tips för att komma in på juridiska fakulteten?
    Gå Codex prepkurs och läs läs läs. Gör egna anteckningar samtidigt som du läser och försök hitta på minnesregler eller maindmappar för att komma ihåg saker bättre. 
  10. Tror du att ni kommer att bo inne i stan länge till eller flytta ut till "landet"?
    Det beror på hur man definierar landet... Om Esbo är lande så är jag nog rädd att vi blir landebor i något skede ;-) Men vi trivs fantastiskt bra inne i stan. Det är bara det att lägenhetspriserna här är så hutlösa!
  11. Berätta ärligt, snälla, har mammalivet nångång kännats ensamt och tungt? Har du brytit ihop, gråtit (inte av glädje) sen du blev mammma? Tycker dom flesta bloggar bara målar upp rosenröda drömmar om mammalivet, jag är mitt i det just nu och för mig är det nog inte bara sovande gullunge hela tiden utan även en hel del gråtande bebis (finns det nån bebis som inte gråter??) trötthet, ensamhet och långa dagar. Nu menar jag inte att det bara skulle kännas så här hela tiden, verkligen inte, men alltid nu o då. Därför uppskattar jag verkligen mammaor/bloggare som vågar skriva ut om det jobbiga oxå. Tack annars för en fin blogg!
    Självklart känns det tungt ibland! Ett par kvällar har Hubbe varit riktigt gråtig och gnällig. Ingenting har varit bra och det har känts rätt så hopplöst. Amningen har också varit lite krångligare nu i mitten av maj (fast nu går det bättre igen, skönt nog!). En natt då Hubbe var kring fem veckor så bröt jag ihop. Han bara inte ville sova och jag var så trött. Maken steg då upp och fick honom att sova. Han är nog guld värd och har varit ett superstort stöd hela tiden.

    På det stora hela så tycker jag inte att det är varken ensamt eller tungt. Vi har också turen att Hubbe är en relativt lätt bebis som sover bra både om dagar och nätter, samt är nöjd då han är vaken. Han kan lätt ligga och leka själv i femton-tjugo minuter då jag fixar ting här hemma. Sen har jag också lyckan att ha flera väninnor som också är mammalediga som jag kan träffa om dagarna. Och eftersom vi bor mitt i stan så är det också jättelätt att gå ut på stan en sväng, luncha med jobbande vänner eller delta i familjecafé eller annan ordnad verksamhet. 

    Jag tror nog livet alltid känns tungt ibland, för alla! Inte bara nyblivna mammor. Men så skall det vara. Bara det goda stunderna är fler än de jobbiga så är nog allt i sin ordning :)

    Jag tror också att det har hjälpt mig oerhört att jag förberett mig på att det skulle bli jätte jobbigt. När det inte blivit det så känns allt mycket lättare än vad det kanske också sist och slutligen är?!

    Svar


    1. Sku bara flika in att jag håller med dig totalt och tänkte fråga helt samma. Även här en mycket gråtig bebis (sju veckor) och även mamman har varut mycket gråtig, speciellt i början. Vår kille har inte lämnat tid över för pysslandet av dopinbjudningar, så jag trot alla kan vara extremt olika!
      Det är ju såå extremt olika då det kommer till bebisar. Det är jag nog medveten om. Varje dag är jag tacksam för att vår Hubbe är så pass lättskött. Maken är förstås också ett stort stöd om kvällar och veckoslut så jag får tid för lite eget t.ex. pyssel :)
    2. Anonym 1 här, jag kommer väl ihåg när jag sku fixa dopinbjudningar och var överlycklig när hon sov en ordentlig förmiddagssömn så att jag hann printa och sätta i kuvert o skriva adresserna :)
      Man skall göra allt som det känns rätt för en själv tycker jag. Utprintade dopinbjudningar är precis lika fint som egenpysslade :) Inbjudan på facebook eller mail går ju också fint om tiden är knapp!
  12. Hur mycket kläder köpte ni till Hubbe innan han var var född och hur mycket har ni behövt?
    Vad har ni för värderingar som ni vill att Hubbe också ska ha med sig i livet då han växer upp?
    Hur gör ni med dagssömnen i och med att ni inte har balkong?

    Tack annars för en fin berättelse på familjeförberedelsekursen! Jag hann aldrig säga att jag läser din blogg. Men det var givande att få höra om dina upplevelser och Hubbe var ju så söt och snäll! 
    Vi köpte ganska lite kläder innan, det mesta i små storlekar lånade jag av Grannen vars son är fem månader äldre än Hubbe och av min vän Marika som har sin E som är ett år äldre. Praktiskt och ekonomiskt :) Jag köpte kanske tre fyra bodyn själv, en stickahalare och några andra grejer på loppis. Sen fick vi ju en del i gåvor också!

    Jag vill att Hubbe skall blir en gentleman som hjälper till. För oss är det nog viktigt att han får en stark självkänsla, möjlighet att tro på sin egen förmåga men samtidigt blir ödmjuk och vänlig. Hoppas det inte skall vara allt för svårt att genomföra ;-)

    När Hubbe somnar på förmiddagen brukar jag oftast lägga honom i vagnen och gå ut, antingen bara på promenad eller samtidigt på ärenden. Sen sover han vidare i vagnen efter att vi kommit in. Fönstret brukar jag öppna, inte om jag nu vet om det hjälper. De dagar vi inte går ut sover han i sin säng. Då brukar han nog inte sova riktigt lika länge som i vagnen. Eftermiddags- och kvällslurarna sover han i sin säng.

    Roligt att familjeförberedelsekursen besöket uppskattades. Vi tyckte också det var roligt att vara med på er kurs :)



    Svar


    1. Jag vill också passa på att tacka för att du delade med dig av din förlossningsupplevelse på familjeförberedelsen. Inte heller jag hann berätta att jag tittar in här nästan alla dagar. Hubbe klarade sig så fint och verkade inte alls störas av publiken.
      Vad roligt att du tittar in och det var kul att se er alla och era växande magar :) Kanske Hubbe kommer syssla med något där han får vara i rampljuset även i framtiden, vem vet!
  13. Var skulle du bo om du skulle få flytta vart som helst i världen? Hur mycket minns du av hur livet var före Hubbe kom?
    Jag skulle nog helst bo kvar i Finland om det är för lång tid. En kortare tid, ett par år eller så, kunde jag dock tänka mig att bo i t.ex. Singapore, Hongkong eller Peking.

    Jag minns nog det mesta av livet före Hubbe kom. Han har ju ändå bara varit med oss i bara tre månader än så länge. Och hittills tycker jag inte att det förändrat sååå mycket i vårt liv, samtidigt som det förändrat allt!
  14. Pratar du finska eller håller du dig till svenska? Och hur tycker du det är att vara svenskspråkig i Finland?
    Jag pratar helt och hållet svenska. Min familj och så gott som alla mina vänner är svensktalande. Jag är faktiskt rätt dålig på finska, det språket är sååå svårt. I mitt jobb talar jag dock mest finska och där är de flesta kollegor finsktalande, så visst klarar jag mig på finska också. Få se hur mycket min finska rostar nu då jag är mammaledig.

    Jag tycker det går bra att vara svenskspråkig i Finland, speciellt om man kan finska då. I arbetslivet krävs det nog en så gott som felfri finska nuförtiden. Vi finlandssvenskar är ju annars världens mest privilegierade minoritet och det märks och är jag mycket tacksam för. De mesta kan vi nog göra på vårt modersmål om vi vill. Lite krångligare kanske det blir med oftast går det nog.
  15. Hur träffade du din man? Har ni hållit ihop länge?
    Vi träffades för snart 11 år sedan, så jo vi har hållit ihop väldigt länge :) Jag var 16 år och Maken 17. Här hittar du inlägget jag skrev inför vår tio års dag förra sommaren. Där berättar jag kort om hur vi träffades.
Oj, det blev långt. Hoppas ni blev nöjda med svaren :) Och är det ännu nåt någon undrar så är det bara att fråga!
Tack för alla fina frågor! Det var roligt med frågestund tycker jag :)
kl.
Etiketter: ,

1 kommentar:

  1. Jill27 maj 2013 kl. 21:37

    Jag är också "positivt överraskad" av bebislivet, föreställde mig allt det värsta och det har varit mycket lättare. Kul att läsa dina svar!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)