Nu har Hubbe varit en dryg vecka utan sina älskade tuttisar/nappar/tuttar. Och det går bra! Fortfarande kommer dom till tals så gott som dagligen, men han verkar inte sakna dem fullt så mycket längre. Läggningarna går också fint och har gjort det sen i typ torsdags?! Inget skrik längre, vilket är skönt. Men det tar lite längre för honom att somna, både på dagen och på kvällen. Nu har han dessutom dragit på sej en ilsken hosta så nätterna är lite si som så. Han vaknar nog oftare nu utan tutten än han gjorde annars. Men jag hoppas det bara är en fas och att vi är tillbaks till våra hela nätter igen snart. Annars är jag mycket nöjd med beslutet att ta bort tuttarna. Det var, sist och slutligen, inte någon större grej. Ett par dagar med jobbigare läggningar, thats it! Med borttagandet av tutten tycker jag också Hubbes prat gått ytterligare ett steg framåt och han pratar ännu mer än före. Kanske för att han inte har något i munnen någonsin längre som stör?! Speciellt om morgonen är det härligt att höra hans pladdrande då han kommer till vår säng för att morgonmysa. Direkt börjar han prata vilket han inte gjorde tidigare då tutten var i vägen.... Så till er som funderar när rätt tid är att köra med tuttavvänjning säger jag bara go for it direkt. Det är inte så stor grej som man tänker sej.
 |
| På en dryg vecka har vi inte sett till dessa i vårt hus. Skönt så behöver man inte hålla koll på vart man lagt dem hela tiden tycker jag... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar